Claire var nära att falla offer för viktminskningsinjektioner, men lyckades gå ner 23* kg utan dem!

Jag har aldrig varit smal, smart eller populär. Allt jag någonsin har varit är ett fetto. Det är i alla fall vad hela skolan kallade mig. När jag började tro på dem tog livet en farlig vändning. Hej, jag heter Claire, och det här är min berättelse.

Mitt hjärta var tomt och det enda jag kunde fylla det med var mat

Min kamp mot övervikt har pågått så länge jag kan minnas – ända sedan  barndomen. Mina föräldrar har aldrig brytt sig om att äta hälsosamt, hemlagat och balanserat.

Mamma klagade alltid över att hon inte hade tid att laga mat och köpte färdigrätter som hon värmde i mikron. Och pappa skrattade alltid åt reklamfilmerna för nyttig mat och hånade dem: "Titta på den här löjliga kaninmaten!"

Jag satte i mig allt de serverade, oavsett om det var salt, fett, sött eller kryddstarkt. Men jag gjorde aldrig narr av folk som lyckades leva hälsosamt. Jag önskade verkligen att jag var en av dem.

"Din mamma borde sluta mata dig"

"Varje gång jag tittade mig i spegeln såg jag hur fettvalkarna vällde ut över mina leggings, hur tröjärmarna klämde åt runt mina armar och hur min dubbelhaka vanställde mitt ansikte. Och mobbarna gjorde allting ännu värre.

De skrek glåpord efter mig: "Fetto! Gör de ens så stora kläder?" Men det värsta var: "Din mamma borde sluta mata dig!"

Jag fick otroligt dålig självkänsla och fastnade i en ond cirkel där jag straffade mig själv för att jag var överviktig och tröstade mig själv med mat (om och om igen).

Kraftigt överviktig vid 29 års ålder

Allt eftersom åren gick fortsatte jag att gå upp i vikt. När jag var 29 år gammal betraktades jag som kraftigt överviktig, eftersom jag närmade mig 100 kg.

Eftersom jag åt så mycket onyttigt fett, socker och alldeles för mycket kalorier blev kroppen förorenad, som jag brukar säga. Redan i tonåren och tjugoårsåldern drabbades jag av håravfall och svåra hudproblem.

Men de riktiga problemen började när jag passerade 30. Jag blev darrig, kände mig yr och var orolig hela tiden. Till en början försökte jag rycka på axlarna åt det, men det var knappt så att jag orkade med att jobba i åtta timmar. Vid det laget förstod jag att det var dags att besöka läkaren.

"Claire, du måste förstå hur farligt det är att vara överviktig"

Jag bokade tid hos vår husläkare. Hon började med att ta några blodprover, och efter en stund bad hon mig att sätta mig ner och lyssna noga.

Hon sa: "Claire, du måste förstå hur farligt det är att vara överviktig. Ditt överätande beror på blodsockertoppar och blodsockerfall, som i sin tur beror på att du har burit på alldeles för mycket vikt under alldeles för lång tid."

Jag hade svårt att greppa att jag hade åsamkat mig själv så mycket problem. Hur hade jag kunnat låta mig själv äta så mycket och så tanklöst?

Jag var redo att testa viktminskningssprutor

Men så slog det mig. Det här var inte rätt tillfälle att tycka synd om mig själv. Det var dags att göra något åt situationen. Så jag utbrast: "Jag är redo att testa med viktminskningssprutor. Jag betalar och tar dem varje dag, även om jag hatar sprutor. Jag gör vad som helst för att rädda min kropp."

Nu var det läkarens tur att sätta sig ner och ta ett djupt andetag. "Claire, känner du till biverkningarna?" frågade hon mig allvarligt. "Man kan få buksmärtor, diarré och kräkningar, för att bara nämna några. I värsta fall kan det leda till gallsten och till och med njursvikt!"

Hon rådde mig att glömma sprutorna och förklarade att jag behövde få koll på mina blodsockernivåer på ett naturligt sätt för att gå ner i vikt. Och ju förr desto bättre, innan jag utvecklade fler hälsoproblem.

Jag gick ner så mycket i vikt att min egen syster knappt kände igen mig

Läkaren tog fram en lapp och skrev: "Köp 3 burkar SlimBerine", så gav hon mig lite råd om min kost och ordinerade en kort promenad varje dag.

Det första jag gjorde var att beställa produkten hon hade rekommenderat och följa alla hennes råd – jag började äta mindre, bytte ut en del onyttiga livsmedel mot mer balanserade alternativ, tog en promenad varje dag (jag började med 15 minuter om dagen) och tog en kapsel SlimBerine varje dag.

På hemsidan stod det att man behövde använda kapslarna i tre månader för att se de första resultaten, men där hade de verkligen fel! Jag började gå ner i vikt på bara en månad! Jag kunde knappt tro det! Dessutom blev jag av med min yrsel, darrade inte lika mycket som tidigare och kände mig inte lika sugen på skräpmat.

Jag fortsatte att använda SlimBerine inte bara i tre, utan i sex månader – och jag gick ner så mycket i vikt (23* kg för att vara exakt) att min syster knappt kände igen mig när vi sågs igen för första gången på 10 månader.

Hon var nära att tappa hakan. Hon frågade hur jag hade lyckats och antog genast att jag hade börjat med sprutor. Jag delade med mig av min lilla hemlighet och hade redan beställt hem ett par burkar SlimBerine till henne också. Jag vill inte att någon ska behöva gå igenom det jag har gjort – och jag vet att det hade kunnat sluta mycket, mycket värre.

Men jag mår bra nu. Min läkare är jättenöjd med mina blodvärden och min vikt, men viktigast av allt är att jag är gladare, friskare och mer självsäker än någonsin tidigare.

Tro på dig själv,

Claire

Det här hjälpte Claire – och det kan hjälpa dig också!